Otydligt resultat om biståndets framtid

30-31 oktober träffades länderna inom OECD:s biståndskommitté DAC för att fatta beslut om reglerna för det internationella biståndet. Arkivbild, foto: MarcoIlluminati ©OECD

När länderna inom OECD:s biståndskommitté DAC nyligen skulle reformera reglerna för internationellt bistånd blev resultatet klent. Flera avgörande frågor sköts upp eftersom givarländerna står alltför långt ifrån varandra. Samtidigt förnyades DAC:s mandat med tydligt fokus på Agenda 2030-principen: att inte lämna någon utanför.

Inför DAC-mötet i slutet av oktober uttryckte sju medlemmar i CONCORD Sveriges AidWatch-grupp stor oro för att mötet skulle förstärka trenden att biståndets fokus flyttas från fattigdomsbekämpning till givarländernas egna intressen.

Resultatet av mötet gav inga tydliga besked. Främst för att DAC-länderna inte kunde enas om förslaget om bistånd till privat sektor, så kallade regler för privatsektorinstrument. Ett förslag som riskerade att leda till sammanblandning av bistånd och kommersiella transaktioner. Samtidigt innebär det uteblivna beslutet att givarländerna nu kan fortsätta ge stöd till privat sektor utan tydliga regler för detta och därmed riskera att befästa tveksamma bedömningar om vad som får räknas som bistånd eller inte. Det enda vaga beskedet från DAC-mötet är att stöd till privata sektorn som ska räknas som bistånd ska vara ”utvecklingsorienterat”.

När det gäller frågan om att använda biståndspengar till kostnader för inhemskt asylmottagande förtydligade DAC reglerna. Det innebär till exempel att länder som gör avräkningar måste rapportera dessa tydligare. En större transparens är bra, men samtidigt undviker DAC-medlemmarna den grundläggande frågan: är det rimligt att denna typ av avräkningar räknas som bistånd?

Många organisationer, inklusive DAC:s eget sekretariat, har ifrågasatt att avräkningarna klassificeras som bistånd, eftersom de inte bidrar till biståndets syfte: att bekämpa fattigdom och skapa utveckling och välfärd i utvecklingsländer. Att DAC-länderna inte satte stopp för trenden att en allt större andel av biståndsbudgeten används för att täcka kostnader i givarländerna är oroväckande. Dessutom blev de nya reglerna för avräkningar mindre strikta än de som DAC-sekretariatet hade föreslagit innan mötet.

På mötet antogs ett förnyat mandat för DAC som knyter an till de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Ett positivt steg då det uttryckligen hänvisas till att principen ”Lämna ingen utanför” ska vara vägledande i DAC:s stöd till utvecklingsländer i deras strävan att förbättra livet för sina befolkningar. Ett viktigt beslut eftersom det sätter människor som befinner sig i fattigdom, förtryck och utsatthet i centrum för alla insatser för utveckling.

En annan framgång är beslutet att DAC ska behålla och utveckla sitt sätt att fatta beslut med konsensus. Innan mötet hade Storbritannien antytt att de kunde lämna DAC om inte övriga medlemmar accepterade krav om att ytterligare luckra upp reglerna för säkerhetsrelaterat bistånd, och överväga om katastrofhjälp till egna utomeuropeiska territorier ska få räknas som bistånd. Att DAC fortsätter ha en stark normsättande roll för redovisning av biståndet, och att det råder konsensus bland medlemmarna om detta är extra viktigt i ett internationellt politiskt läge där biståndets fokus håller på att skifta, från fattigdomsbekämpning till givarländernas egna intressen och där en växande andel bistånd stannar inom givarländerna.

Nästa högnivåmöte inom DAC hålls 2019 eller 2020, men innan dess kommer DAC vilja komma fram till beslut om bland annat reglerna för privatsektorinstrument.

Speak Your Mind

*