Sverige, låt inte givarnas intressen styra biståndet

Debattartikel måndag 30/10: På dagens biståndsmöte i Paris vill vi att Sverige står upp för att biståndet ska ha fortsatt fokus på fattigdomsbekämpning. Flera förslag som ska förhandlas visar på en oroväckande trend att vilja flytta biståndets fokus från behoven hos människor som lever i fattigdom till givarländernas egna intressen.

OECD:s biståndskommitté DAC ska i dag fatta avgörande beslut om reglerna för det internationella biståndet. I dagens förhandlingar har Sverige en unik roll. Vi är ett av få länder där en bred majoritet av riksdagspartierna står enade bakom de internationella principerna för effektivt utvecklingssamarbete och ett bistånd av fortsatt hög kvalitet. Därför uppmanar vi Isabella Lövin, vice statsminister och minister för utvecklingssamarbete och klimat, att stå upp för fortsatt fokus på fattigdomsbekämpning. Det är avgörande om det ska vara möjligt att uppnå FN:s mål om att utrota fattigdomen till år 2030.

Biståndets syfte är att underlätta för människor att ta sig ur fattigdom och förtryck: flickor som har rätt att gå i skola, jordbrukare som vill försörja sin familj, äldre och utsatta människor som har rätt till social trygghet, människor som tvingas leva i krig och konflikt, och många, många andra. De senaste åren ser vi istället att biståndsgivarländers säkerhetspolitiska, migrationspolitiska och ekonomiska intressen alltmer tillåts styra prioriteringar inom biståndet, stick i stäv med de internationellt överenskomna principerna för effektivt bistånd.

Vi är oroliga för att givarländernas vilja att bevara biståndets effektivitet och kvalitet är svag och det exemplifieras av att flera tongivande länder gjort politiska utspel som hotar att urholka biståndets egentliga syfte.

Det är framförallt tre saker som oroar oss inför dagens förhandlingar:

Förändringar i reglerna för bistånd som involverar den privata sektorn
Den privata sektorn har en viktig roll att spela för att bekämpa fattigdom och skapa hållbar utveckling. Detta förutsätter att det finns regler på plats för att garantera samma kvalitetskrav som i resten av biståndet. Men förslaget som nu förhandlas riskerar att leda till sammanblandning av bistånd och kommersiella transaktioner, vilket kan leda till att givarna använder olika privatsektorinstrument såsom lån och garantier i biståndet även i fall där det finns andra insatser som kan ge större effekt för de som lever i fattigdom. Viktiga principer om öppenhet och lokalt ägarskap riskerar att åsidosättas. Det finns också en överhängande risk för en återgång till bundet bistånd (att givarna villkorar bistånd med köp av varor och tjänster från företag i givarländerna) vilket innebär högre kostnader för mottagarna och sämre effekt för människor som lever i fattigdom.

Reglerna för hur givarna får använda bistånd till kostnader för inhemskt flyktingmottagande
Att ge stöd till flyktingar är en viktig del av våra internationella åtaganden, men att dessa kostnader tas från biståndet är något som vi kritiserar, eftersom de inte bidrar till biståndets mål att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer. Det är bra att förtydliga reglerna, men vi ser med oro på trenden att givarländer urholkar biståndet genom att öka dessa kostnader. Andelen bistånd som stannar i EU har ökat från några procent till en femtedel av EU-länderna bistånd 2016, enligt en ny rapport från CONCORD Europa.

Påtryckningar för att ändra reglerna om gränsen mellan militära insatser och bistånd
När det gäller regler för vad som får räknas som bistånd inom området fred och säkerhet enades DAC om regler redan förra året. Sverige spelade en viktig roll för att bevara gränsdragningar mellan bistånd och säkerhetsrelaterade insatser. Men flera givarländer vill fortfarande luckra upp reglerna, och Storbritannien driver att frågan bör öppnas upp till ny diskussion. Det finns många exempel på hur sammanblandning av säkerhetspolitik och bistånd slår fel.

I till exempel Afghanistan har en otydlig gräns mellan civila och militära insatser medfört ökade hot och attacker mot civila samhällsnyttiga verksamheter och biståndsarbetare. Därför är det viktigt att upprätthålla kriterier för vad som får räknas som bistånd. Gränsdragningen mot militära insatser måste vara tydlig.

Att låta givarnas egenintressen styra biståndets prioriteringar leder inte till effektivt bistånd. Ett fungerande bistånd sätter människor som lever i fattigdom i fokus och utgår från mottagarlandets verklighet. Bra bistånd bidrar till demokrati och ser till att alla relevanta aktörer på plats är involverade för att lösa problemen på ett sätt som ger resultat för dem som behöver det bäst.

Därför uppmanar vi Sverige att driva att OECD-DAC ska:

  • Ta avstånd från det nya förslaget om privatsektorinstrument som i dess nuvarande utformning innebär att biståndet förskjuts ytterligare från dess ursprungliga syfte, att bekämpa fattigdom.
  • Förtydliga reglerna kring hur DAC-medlemsländer får använda bistånd till inhemska kostnader för flyktingmottagande, och göra det som ett första steg i att på sikt helt fasa ut denna typ av kostnader från biståndet.
  • Arbeta för ett tydligt och transparent regelverk för biståndet, som bevarar fokus på fattigdomsbekämpning och avvisar försök att göra biståndet till instrument för givarländernas egna intressen.

Undertecknat:

Georg Andrén, generalsekreterare, Diakonia

Lisa Sjöblom, generalsekreterare, Forum Syd

Ann Svensén, generalsekreterare, IM, Individuell Människohjälp

Andreas Stefansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén

Erik Lysén, internationell chef, Svenska kyrkan

Anders Malmstigen, generalsekreterare, Svenska missionsrådet

Kristina Henschen, chef, Union to Union

Anneli Rogeman, vd, We Effect

Organisationerna är medlemmar i CONCORD Sveriges arbetsgrupp AidWatch.

Läs senaste AidWatch-rapporten som granskar EU-ländernas bistånd

Läs mer om vårt arbete med EU:s och Sveriges bistånd

 

Speak Your Mind

*