Utvecklingseffektivitet

De senaste åren har spelreglerna för biståndet diskuterats på internationella möten i Paris och Accra. Denna globala process som syftar till att effektivisera biståndet och utvecklingssamarbetet har funnits på det internationella samfundets agenda i ungefär tio år. 2011 var ett viktigt år i sammanhanget då man på ett fjärde högnivåmöte i Busan, Sydkorea, diskuterade framtidens riktlinjer för ett effektivare utvecklingssamarbete.

Men vad är egentligen bistånds- och utvecklingseffektivitet? Här reder vi ut begreppet och ger dig en överblick över det globala arbetet för ett bättre och effektivare bistånd.

Länge har man kort och gott talat om biståndseffektivitet (aid effectiveness), men på senare år har flera aktörer börjat anamma det bredare begreppet utvecklingseffektivitet (development effectiveness) för att betona att målet är utveckling med utgångspunkt i mänskliga rättigheter och social rättvisa.

Medan biståndseffektivitet endast syftar på leveransen av bistånd, inkluderar utvecklingseffektivitet dessutom resultatet för utsatta och marginaliserade människor, samtidigt som det visar på att biståndet verkar inom ramen för en bredare samstämmighetspolitik, där andra politikområden påverkar arbetet för en minskad fattigdom.

Världens bistånd till stor del villkorat

Utvecklingseffektivitet handlar med andra ord om att möjliggöra för fattiga och marginaliserade människor att kräva sina rättigheter. Vi kan dock konstatera att biståndet och utvecklingssamarbetet inte alltid har denna målsättning utan drivs av andra motiv som inte alltid gynnar marginaliserade grupper och som till och med kan sätta hinder för fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt.

Faktum är att världens bistånd till stor del fortfarande är villkorat, det vill säga att samarbetsländerna måste följa givarländernas krav för att beviljas bistånd. Biståndet drivs också ofta av givarländernas ekonomiska och politiska intressen. Politikområden som handel, jordbruk och fiske är heller inte alltid i linje med utvecklingspolitiken. Detta till trots finns en politisk grundvilja att förbättra kvalitén i utvecklingssamarbetet vilket har resulterat i en rad internationella åtaganden.